Purjö och potatissoppa

Ibland längtar man bara efter något enkelt. Något som doftar gott redan när man står vid spisen, som värmer både mage och själ. Den här purjö och potatissoppan är precis det – en av mina absoluta favoriter när jag vill laga något som känns som en varm kram.

Jag kommer ihåg första gången jag lagade den här soppan. Jag stod i köket med en hel del purjolök som började se lite trist ut, några potatisar och en morot. Inget fancy, bara det jag hade hemma. Men det blev så himla gott att jag har gjort den om och om igen sedan dess.

Soppor är så underskattade

Varför äter vi inte mer soppa egentligen? Det är ju perfekt som vardagslyxig förrätt – något som får middagen att kännas lite mer genomtänkt utan att man behöver stressa. En soppa gör sig nästan själv när den väl har kommit igång. Man slänger i ingredienserna, låter det bubbla på spisen medan man gör annat, och plötsligt har man något riktigt gott.

Ja, okej, kanske inte just den här soppan. Den kräver lite mer uppmärksamhet med all sin smörfrässning och mixning. Men principen står sig – soppa är underskattad komfortmat som förtjänar att komma tillbaka till vardagsbordet.

Varför just dessa ingredienser?

Purjolöken är verkligen stjärnan här. Den har den där milda, nästan krämiga smaken som skiljer sig så mycket från vanlig gul lök. Och ja, jag vet att det är lite krångligt att skära och skölja den ordentligt – men gör det ändå. Det är skillnad, och du kommer att märka det.

Moroten? Den kanske låter konstig i en potatissoppa, men den ger en naturlig sötma som balanserar allt perfekt. Och här kommer mitt bästa tips: riv den! Jag lärde mig det på den hårda vägen efter att ha haft morötsbitar som fortfarande var hårda när allt annat var mjukt. Morot tar helt enkelt längre tid att koka mjuk än man tror.

Om allt det där smöret...

Ja, jag vet vad du tänker. 100 gram smör? Är han tokig? Men hör på mig nu – det här är ingen vardagssoppa man äter varje dag. Det här är den soppan man lagar när man vill unna sig något riktigt gott. Smöret ger inte bara smak, det ger den där silkiga känslan som gör att soppan känns lyxig istället för som kokt vatten med grönsaker i. Och när jag väl har kommit så här långt med smöret, varför inte köra hela vägen? 40-procentig grädde, tack. Vi lever bara en gång.

Skinkchipsen – min lilla hemlighet

Det här var något jag kom på av en slump. Jag hade köpt serranoskinka till något annat och hade några skivor över. Tänkte bara testa att torka ut dem i ugnen... och gud vad gott det blev! De blir som små krispiga flarn som ger så fin kontrast till den krämiga soppan. Men håll koll på dem! De går från perfekta till förkolnade på nolltid. Jag har bränt fler omgångar än jag vill erkänna. Sänk temperaturen om det går för fort – det är ingen skam i det.

Brödet som gör skillnad

Det här brödet... jag tror det är det som gör hela måltiden. Vitlök, pecorino, persilja och (ja, mer smör). Jag brukar låta smöret stå framme en stund så det blir mjukt, och sen blandar jag allting i en rostfri skål. Använd gärna både gaffel och slickspott – det blir lättare att få allt blandat ordentligt.

Och timing är allt här. Brödet ska in i ugnen precis när soppan är klar. Det ska vara varmt och knaprig när man serverar, inte ljummet och segt.v